|
|
 |
|
|
|
 |
 |
||||||||||||||||||||
|
|
Susann Gjerde är civilekonom och CTI-coach. Hon arbetar som
coach, organisationskonsult och föreläsare inom
Koriander AS och som
lärare vid Handelshögskolan BI i Oslo. Boken Coaching – vad – varför – hur är Gjerdes resultat av två års intensiv forskning och sökande efter de yrkesmässiga och teoretiska rötterna till coachning, en önskan om att kartlägga så många coachingtekniker, färdigheter och metoder som möjligt samt en vilja att arbeta vidare med ämnet. Tänkt målgrupp är studenter på organisations- och ledningsutbildningar, ledare samt coacher. Boken är uppbyggd kring metaforen coachinghuset där fundamentet utgörs av filosofi, psykologi, kommunikation och ledning; pelarna av tankesätt, relation, färdigheter, metodik och personlig coachroll; samt taket som står för syftet med coachning att frigöra människans potential genom att handla, lära, skapa och ändra. Författaren har urskiljt två huvudinriktningar på definitioner av coachning: 1) coachning är allt en ledare/konsult gör för att frigöra potential 2) coachning är ett särskilt sätt att frigöra potential Inriktning två är utgångspunkten i boken. Omdöme Det här är den absolut bästa boken om coachning jag har läst hittills från de skandinaviska länderna. Den överblick som Susann Gjerde ger oss både historiskt och över olika metoder har jag inte heller sett i amerikansk litteratur. Det är spännande att få coachningen relaterad till Sokrates, Kierkegaard, kognitiv terapi, Maslow, Rogers, lösningsinriktad metodik, idrottspsykologi och Freud! Det finns dessutom ett stort antal olika redskap och övningar beskrivna. Här har Studentlitteratur lyckats vaska fram en riktigt bra kurs- och fackbok om coachning (dessutom med snyggare omslag än originalutgåvan). Det krävs noggrannhet och tålamod för att, som Susanne, både hålla fokus och systematiskt visa på likheter och skillnader mellan olika coachningsmetoder i sig och med närliggande yrken. Det är ett grundmaterial som har tagits fram. Här finns en historia om coachningens utveckling, från idrottscoachningen i mitten på 1970-talet (Gallwey får stå som coachningens fader) till bildandet av de stora coachskolorna i USA i början av 1990-talet. Naturligtvis går det att ha åsikter om lite småsaker här och där, för hur kan man skildra coachning på ett rättmätigt vis – disciplinen utvecklas ju dynamiskt hela tiden. T ex diskussionen om att ge råd eller inte. Många, inklusive författaren, är eniga om att råd inte ingår i god coachning. Thomas Leonard och hans efterträdare Dave Buck på Schools of Coachville hävdar att vi absolut ska dela med oss av vår kunskap – vår genuina kunskap är en viktig anledning till att kunder vill köpa coachning – och naturligtvis är det kunden som väljer om han eller hon om vill använda råden. |
|
||||||||||||||||||||||||
|
||||||||||||||||||||||||||
 |
||||||||||||||||||||||||||
